min häst är en dramaqueen.

Okej, finns det något ord som beskriver Amigo så är det dramaqueen. Hur kan så mycket personliget rymmas i en så liten häst? Man pendlar konstant mellan att vilja slå honom i huvudet med en spade, stå och gosa med honom i stallgången där han lägger huvudet på axeln och somnar, göra en facepalm och bara tänka "det där är inte min häst", vara överlycklig efter ett underbart ridpass, hoppa av mitt i passet och gå in för att det inte är något att göra åt, stå och klia på honom medan han står och kliar tillbaka eller helt enkelt bara rakt upp och ner vilja lägga sig dubbelvikt och skratta. Det är som att träffa olika hästar varje dag fast ändå inte. Men tillbaka till ordet dramaqueen så fortsätter vi till delen där jag förklarar varför.
 
- "Rycker" i tygeln för att han inte ska äta när vi är ute och går i skogen. Han är en klant och klarar inte av att äta samtidigt som han går, därför drar jag kort och snabbt i tygeln till repgrimman (kort och snabbt för att slippa en dragkamp) i motsatt riktning från maten. Inget som skadar honom i någon väg, bara säger till att "du får inte äta just nu för vi kommer snubbla och dö på den där lilla stenen då". Jag kan med säkerhet säga att nästa gång han ska prova att äta och jag tar tag i tygeln kommer han att tvärnita, backa, slänga med huvudet upp och ner för att säga "kolla!!! KOLLA HON FÖRSÖKER DÖDA MIG" innan jag ens hunnit göra något, för att sedan gå på som vanligt igen. Jag slår honom inte. Jag tar inte ens i tygeln hårt. Jag gör det inte om han inte försöker stanna och äta. Detta händer varje gång jag rider ut med någon annan, sällan själv. Attention Horse någon?
 
- Glömmer du hans godis är du körd. Exempelvis sist när vi skulle vaccinera honom och jag glömde moroten!!! Den onda blicken jag fick när vi var klara och gick ifrån hagen. Var tvungen att springa tillbaka med en morot men då vill han knappt ta den, han tittar inte ens åt mig! Shit, får typ trycka in den i munnen för att han ska äta den. Vafan var utan då om du ska vara på det viset haha!
 
- Amigo tjurar väldigt lätt. Om det inte går på hans vis går det inte alls. Exempelvis som jag tagit upp med att han inte är ridbar, har gas eller broms eller går att svänga på om han inte vill ha något på huvudet eller som med löshoppningen där han tycker att han borde få godis men inte får för att han aldrig hoppade hindret och därför efter verje hinder springer han till något av hörnen och ställer sig med huvudet bort från oss a la "jag är så ledsen att jag inte ens kan kolla på er". Drar han ner huvudet och ska äta när vi ska träna på marken och jag säger ifrån kan jag säga att vi inte kommer ha ett bra pass. Det kommer vara Amigo som är arg på mig och totalkutar ifrån mig till nästa hörn på ridbanan och sedan ställer sig och äter för att sedan göra detta om och om igen tills jag tröttnar. Därför får han nästan alltid gå fritt och göra vad han vill medan jag sätter upp linorna.
 
- Amigo är väldigt noga när det gäller mat. De gånger jag haft utsläpp och kommer upp på morgonen har jag blivit mött varje gång men höga gnäggningar och pipande ljud. Det låter helt enkelt som han inte fått man under hela året. Istället för det varma hälsande gnäggningarna man får annars så är de här höga och ledsna och ibland känner jag mest "men för fan ge dig, du kom in från din stora gräshage för tre minuter sen, du kan inte vara såhär hungrig!" 
  
detta är alltså inte en helkass beskrivning haha!

Kommentarer
Postat av: Amanda & ridtravaren Lilleman

Hahaha så skön.

2015-06-26 @ 19:35:43
URL: http://bagheeraomalley.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
I'm awsome

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0