jag är bara så trött.

 

Igår var det fint väder, inte 20 minus och jag skulle rida lite på ängen. Amigo behövde få röra lite på sig och att trava runt i snön var planen. Jag försökte lura med en fotograf upp men alla var upptagna så jag tog med mig kameran för att knäppa lite bilder innan. Vi missade dock den fina solen och jag hoppade snabbt upp istället. Började skritta runt med en häst som stannar och glor rakt ut över fältet bredvid. Det står och finns ingenting där. Jag försöker skritta men han snor bara runt och fryser fast. Jag får honom att röra sig, han taktar och snor sedan om igen. Om och om igen. När vi skrittat några varv på en volt utan att han slängt sig och stannat tänkte jag att vi börjar trava. Han får röra på sig mer och det kommer att släppa. Vi travar ett halvt varv innan han drar ner huvudet och drar iväg i en bockserie. Han stannar och snor runt för att glo ut på ängen. Jag är lugn men bestämt och säger att vi ska skritta. Han taktar, slänger med huvudet och kastar sig runt. Stannar, fryser och drar sedan iväg i en ny för att sedan slänga sig runt och frysa fast igen. Och allt bara brast. Jag började storböla och kunde inte sluta. Jag var bara så trött, ledsen, besviken, frustrerad och arg på samma gång. Jag kan inte rida min egen häst själv utanför banan. Alla uteritter jag försöker mig på slutar med att jag får dödsångest för att han kastar sig ut framför bilar, nästan ramlar ner i diken eller så blir jag bara så arg att jag inte vet vad jag ska göra. Jag försöker med allt; blir arg, säga till på skarpen, vara jättelugn och prata med honom, testa ge honom långa tyglar, hoppa av och leda honom - inget hjälper. Och idag kom allt ut på samma gång. Jag hoppar av och bestämmer oss för att bara gå tillbaka till stallet och Amigo vägrar gå framåt. Han kastar sig bakåt, taktar, kastar med huvudet, slänger sig bakåt igen, slänger sig och halkar runt i en cirkel runt mig och allt jag ville var bara att släppa honom och gå hem. Det går inte längre. Jag är så trött. Trött på att göra allt för att ens häst inte ska behöva skrittas på banan varje gång jag åker upp. Trött på att inte vilja åka upp till stallet själv. Trött för att ha ångest för att jag inte gör nog för att hålla igång min häst. Trött på att bara känna mig så misslyckad, otillräcklig och mest av allt arg. Jag har kunnat rida ut barbacka utan träns och ha svinkul tillsammans och nu har jag bara ångest och får värk i hela kroppen för att hästen testar till tusen. För jag känner honom utan och innan - han gör det här för att få en reaktion från mig och jag vet inte varför. Det är samma sak han gör när han är på dåligt humör och hugger i luften och agerar hotfullt / reser sig när vi gått med honom under tiden fången satt i - för att vi ska reagera. Av samma princip han låter mig jaga honom runt ridbanan om jag försöker leka med honom en dag när han inte är på humör. Han kutar från hörn till hörn för att stanna och äta medan jag springer efter. Det fortsätter så tills jag är för trött och släpper ut honom igen. Jag är så otroligt trött att få så lite tillbaka. Visst, han är en ängel på banan och har verkigen kul, busar och gillar att arbeta. Men det är också allt som går om jag inte har någon med mig. Är det en annan häst eller någon som står på marken så blir han inte så blockerad. Bara jag duger liksom inte, och det gör mig så förbannat ledsen. Så igår var en riktig skitdag där jag ville ge upp allt som hade med häsar att göra. And that's that. Allt jag kämpat för i alla dessa år har bara gett mig världens bakslag och jag vet inte hur länge till jag orkar. 

SKIT I att rida ut! Skit i att busa på banan! Vill han så ogärna och är så uttråkad så bara skit i det! Du skadas inte av att rida på banan och om det gör honom gladare i längden så viss varför inte? Hellre det och sen kunna rida ut senare när han vill igen, det spelar ju ingen roll att du vill vara snäll och variera det för honom om han ändå står emot vartenda försök. Skit i det säger jag, bjud inte tillbaka så mycket. Prioritera dig själv lite.

Allt du gjort med han är inte förgäves. För du har kämpat så mycket och ni har kommit så långt jämfört med hur allt börja. Hästarna är helt crazy under vintern och jag hatar det med. Skulle rida ut för första gången ensam men det slutar med att hästen drar iväg i galopp, jag hoppar av och går 3km hem och spenderar de 5 närmsta timmarna att ligga hemma och grina pga ALLT. Visst, det suger att inte kunde rida ensam eller först men någon gång måste allt vända...
Ni är inne i en vinter svacka och det här fixar du!!

Åh så jobbigt det är, känner igen mig i allt du skrivit :( det är verkligen inte kul att inte kunna rida ut själv, & man känner sig som världens sämsta när jag rider i ridhuset typ varje dag...

Fört och främst måste jag säga att jag älskar dessa typer av inlägg. Det känns liksom som man lär känna dig på ett ännu mer "personligare plan".

För det andra vill jag bara säga att jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Min medryttarponny har efter en stunds vila börjat testa mig otroligt mycket. Helt plötsligt har traktorn fått gigantiska huggartänder som kräver att man snurrar tre varv och slänger sig ner i närmsta diket. Allt vi har byggt upp känns bortkastat och jag förstår verkligen inte varför. Orosglimten i hennes öga är tillbaka. Hon vill bara till stallet vad vi än gör. Jag förstår verkligen din frustration. Jag önskar verkligen att jag kunde komma med värsta dundertipset, men något sånt har jag tyvärr inte. Jag kan bara spektakulära, nu har jag aldrig fått chansen att träffa Amigo. Utan bara under flera år sett bilder/filmsnuttar av honom på din blogg. Och på senare tid har det känts som något i honom har fattats. Åter igen, jag är absolut ingen expert. Långt ifrån. Jag är bara en jävel som gillar att lägga mig i andras problem. Av dina tidigare inlägg att döma har han tidigare älskat att rida ut. Han har älskat det så mycket att han bara måste bralla ur lite smått. Varför skulle magin han känner kring det bara plötsligt försvinna? Det känns bara som bakom detta (även för mig och "min" ponny) finns det ett dolt budskap som de försöker visa oss? Att det skulle vara så simpelt att han inte lägre vill rida ut känns så fel.

Och till sist; ge aldrig upp med honom! Ni har kommit otroligt långt och du inspirerar mig dagligen. Du har verkligen lyckats förvandla honom till det bättre. Eller rättare sagt lyckats förstärka det som redan fanns i honom. Det här fixar du! Ledsen för sjuk lång kommentar om ingenting egentligen.

Åhhh finaste ni.. <3 Våra hästar är så himla lika, men olika på samma sätt. Känner igen Kalle i så mycket av det du skriver, att man känner att man inte duger ibland, man försöker med allt och lägger verkligen ner sin själ men de enda dem har att komma med är "ok" eller stretar emot. Skulle så gärna vilja höra bara en mening av det dem tänker i dessa stunderna bc de är helt obegripliga ibland.
Jag skulle nog lagt ridningen åt sidan om detta skulle varit Kalle som hållit på såhär.. det som är problemet dock är ju att de måste röra sig, speciellt på vintern. Men bara varit i stallet och varit med hästen, inte behövt stå och klappa och hålla på utan bara va där. Men de behöver ju motion så något måste man ju göra för att de ska röra sig, skulle väl försökt löslongera och försöka leka med dem, om de skulle gått.. tagit kontakt med hästkommunikatör igen (Oline tkr jag hehe, om hon nu har tid) och se vad de har i huvudet. Eller om Amigo bara är inne i en fas nu, fången, vinter och allt sånt.. fan va svårt de är med dessa hästar haha! Men hoppas verkligen de löser sig, det vet jag att de kommer göra, för ni är ju the best of the best!!! ♥♥

Ge inte upp! Jag lovar att det kommer att bli bättre bara du kämpar. Ibland bryter man ihop, men sen samlar man sig och kommer igen. Jag tror på dig tjejen!

Det här fixar vi gumman, jag rider ut o du på banan, eller med Alyssa som sällskap. Imorse var har en ängel som fick gå ut en timme med Alyssa i skogen, lång tygel hela turen även i trav, helt underbart! Stor kram, älskar dig<3

Alla har vi svackor ibland, men ge inte upp, snart så blir det bra ska du se, då blir ni starkare än någonsin, jag tror på er! Styrkekramar ⭐⭐⭐

Så himla tråkigt att han håller på sådär. Man tycker att han borde slutat testa dig efter så pass många år. Men får hoppas att det bara är en svacka nu efter hans stillastående period och att han kommer ge med sig.

Ni har ju tagit er hur långt som helst och han borde leva lyxliv. Ge inte upp!