Alltså han må va söt men han är fan satan. Första gången uppe på hästryggen sen Amigo pajjade min rygg för precis två veckor sedan. Förs lite uttråkad, lat och omotiverad men sedan som en dröm! Så himla fräsch och jag kunde inte annat än att ha ett stort smile i ansiktet när vi fick galoppera för första gången på riktigt sedan fången och han var så glad! Kolla första bilden liksom, hur glada är vi inte?? Sedan stannar vi, jag klappar om honom och ska bara trava av innan vi är klara. Då blåser det väl till i nån plåt (blåste storm förresten) och Amigo kastar sig iväg i full galopp. Jag tappar balansen, får inte tag i halsringen som jag släppt när vi stod still och flyger av när han tvärnitar och kastar sig åt sidan. Så nu är man kryppling igen och är tillbaka på ruta ett. Men nya fina bilder han vi iallafall få denna gång i påskens fina gula färger och härligt vår-väder. Ha ha. Alltså Amigo, vi är för gamla för såndant här nu.