Är det något jag känner för att skriva om idag så är det om det här med kropps-hetsen vi har idag. Hur man ska se ut, vad man ska känna och vad man ska tycka. Det är ett ämne fyllt av så mycket skit, jag fattar inte hur svårt det ska vara att peppa och stötta varandra istället för att alltid tävla om "vem som har det värst" osv. Ibland är det nästan som att folk vill missförstå allt man menar. Exempelvis om man är större och pratar om att man ska älska sin kropp så uppmuntrar man till fetma, är man smal och pratar om att älska sin kropp så spär man på normen att smala är finast osv. och om man är smal och hatar sin kropp så är ens åsikt inte giltig för att man är normen. Allt ovan är något av det tråkigaste och mest provocerande man kan läsa. Vem har ens rätt att säga åt någon annan att det den säger inte är valid för att man själv inte kan relatera eller "har det värre" enligt en själv. Det är samma logik som att säga till en person som mår dåligt att den inte borde det för att barn dör i afrika exempelvis. So what, varför kan inte ens person få skriva om att den lärt sig älska sin kropp även fast personen är smal? Många av internet trollen har ju ingen aning om vad denne gått igenom i livet. Samma sak med att större säger att de lärt sig älska sin kropp, varför skulle dem inte får göra det bara för att du själv kanske inte lärt dig trivas i din kropp trots att du är mindre och enligt samhället "borde".

 

Jag skulle väl säga att jag ligger väldigt mittimellan, ganska normalviktig eller nått sådant. Även fast några säkert skulle kalla mig smal och även fast samhället gärna skulle vilja att jag gick ner några kilo. Jag var väldigt smal när jag växte upp, antagligen berodde mycket på min lägngd. Jag borde varit glad då för att jag var normen, eller hur? Nja, jag hatade min kropp. Jag hade gärna på min stora hoodies och lösa klänningar och badade ogärna i annat än ett par shorts. Vid den tiden i mitt liv trodde jag kanske aldrig att jag flera år senare och kanske 20 kilo tyngre skulle gå på nyårsfest i ett glittrigt fodral, ha magtröja nästan varje utgång eller springa runt i bikini på stranden utan att give a fuck om vad folk tyckte. Idag har jag inga problem med min kropp som jag inte lärt mig acceptera, för jag vet att trots mina smått "deformerade" höfter så är det till 90% säkert bara jag som någonsin tänkt på att de är lite onormalt formade efter min korsettbehandlig. Jag vet också att mina vänner inte är ytliga och skulle inte heller bry sig - en av anledningarna till varför de är absolut bäst.  Så ja, i nuläget är jag helt okej men min kropp och hur jag ser ut större delen av årets dagar. Så sen får väl resten tycka vad de vill, vare sig det är att jag uppmuntrar till övervikt eller om de inte tycker att mina åsikter och känslor är valid eftersom att jag är "normen". 

 

För hur man känner inför sin vikt har faktiskt inget med normen att göra, det handlar om hur man mår och känner för sig själv innerst inne. Visst att normen kan spä på vad man tycker och känner, men normen bestämmer inte vad jag ska tycka om mig själv - det är mitt val. Klä dig i vad du känner dig bekväm och snygg i, umgås med människor som får dig att må bra, gå på en promenad med din favoritmusik i örornen, köp underkläder du tycker att du är snygg i, sluta jämföra dig med andra - för att alla har saker de ogillar med sig själva, dansa som att ingen ser och försök att verkligen att skita i precis allt negativt som folk kommer att säga. För det finns verkligen inget som är mer provocerande för vissa människor än att se att man är har roligt, är nöjd med sig själv och skiter i vad andra tycker och tänker. Jag kan inte relatera till att vara "för stor" eller "för smal" - men jag och säker så sjukt många andra kan relatera till att vara missnöjda över sin kropp. Och även om jag tycker att alla kroppar är bra kroppar oavsett hur man ser ut så finns det något viktigare - nämligen hur du är som person, hur du mår, vilket intryck du lämnar på folk och vilka energier du sprider. Hur klyschigt det än låter så känner jag så - man är inte sin vikt. För mig så är det något otroligt mycket viktigare än siffran på din våg, sen får väl dessa andra personer fortsätta dra på sig offerkoftan och bråka om vem som är mest valid till sina känslor än att faktiskt jobba för att alla faktiskt ska få må bra i sina kroppar. tack och hej.