Plockade med kameran till stallet imorse. Eller ah igår menar jag. hehehe. Var ju hur länge sedan som helst sedan den fick följa med?? Ni lär ju nästan glömt hur Amigo ser ut. Så tog med den nu när jag iallafall tog bilen från Uppsala dit. Efter min skitmorgon (hade sovit dåligt, hade feber och kom inte ur sängen pga frös ihjäl, slog sönder en hylla i min kyl och fick spendera min tid med att plocka och damsuga glas-splitter från överallt istället för att äta frukost i lugn och ro) var jag inte taggad på att åka till stallet. Var på humöret att "om Amigo inte är snäll idag lämnar jag han i skogen". Men nussen då var mysig han var!! Vi tog en promenad genom skogen och longerade lite på ängen. Vet ni hur glad han var över vår promenad genom skogen? Typ springer bredvid eller ikapp och bara busar haha?? Han är väl glad att jag är på marken för då kan han busa hur mycket han vill utan att jag ens lyfter ett ögonbryn. På ryggen blir jag ju rädd när han typ går snabbare än vanligt hahah... Nej så han kunde stanna och chilla lite på en sten sen så travar han ikapp med svinhöga knän och frustar / bryter av till skritt bredvid mig. Mys, dessutom vill ha gärna gå först när han tycker jag går för sakta, så då travar han om mig?? Men då får han väl gå där haha. Enda jag ångrar var att jag bara hade kameran framme när vi gick genom diket till ängen, för påvägen tillbaka så gjorde han fulaste hoppet jag sett!! Rakt upp och typ rakt ner i diket och snubblade?? Hur osmidig kan man vara, kommer ihåg när han nockade hela mitt face för att han inte kunde bestämma sig om han skulle hoppa eller gå och typ gjorde inget och ramlade?? Nej men vi longerade en stund så han fick springa av sig och sedan gick vi tillbaka. Släppte ut honom i hagen och rullade vidare till jobbet, kämpade mig igenom dagen, kom hem halv tio och käkade en svingod taco-sallad. THE END osv osv.