Jag blängde på henne. Hon ryckte på axlarna och vände om för att gå tillbaka. Jag slängde mig fram och ryckte tag i hennes axel. Hennes tankar skvallrade om slaget hon slog ut med högerhanden och jag duckade och kastade in henne i väggen. Hon såg förvånat på mig, överrumplad av min parering. Hon samlade sig och var uppe på fötter innan jag hunnit blinka. Hennes blick borrade sig in i min innan den flyttades mot trappan. J stod där, tyst. Bevakade.
"Kom," C log och vinkade med handen.
J stod kvar, flackade med blicken.
"Låt honom vara," morrade jag med en varnande röst.
Hon log och tog ett steg mot trappan. Jag anföll igen. Jag tacklade henne i sidan, hon föll men var snart uppe igen. En spark träffade mig i magen och jag vacklade bakåt. Nästa spark lyckades jag fånga upp och slängde omkull henne. Innan hon hunnit resa sig satt jag grensle över henne och höll mina händer om hennes hals.
"Ge fan i att bråka med mig!" väste jag och dunkade hennes huvud i golvet.
Hon var jävligt förbannad men kunde inte göra ett skit. Jag höll henne nere med ett järngrepp.
Jag slets bort, pressades mot väggen utan att någon rörde vid mig. Förvirrat flackade jag med blicken. Ds mörka ögon mötte mig. Han stod i trappan med handen utsträckt som om han tryckte på mig. Ljuset gick ända upp och min hjärna lyckades koppla ihop allt. Han hade samma förmåga som S, men den måste vara mycket strakare. C reste sig upp, ursinnig. Hennes ögon borrade sig in i mina när hon ställde sig framför mig.
"Inte så kaxig nu längre, va?" Hon skrattade. "Och du? Det är DU som ska ge fan i att bråka med mig!"
Hennes knytna hand flög ut och träffade min kind. Smärtan spred sig snabbt genom hela ansiktet och jag grimagerade mot min vilja. C krattade och knäade mig i magen med ordentlig kraft. Två gånger, tre gånger.
"Låt henne vara," det var J som tog till orda.
Han hoppades att det inte skulle höras hur rädd han var. Jag kände hur hans händer skakade. Ds hand slappnade av och jag föll ihop i en hög på golvet. När jag blundade såg jag genom Js ögon. D hade vänt huvudet mot honom, han log.
"Du är modig," han skrattade. "Inte många människor skulle sätta sig upp mot en demon."
J sa inget, bara mötte hans blick. D tog ett steg mot honom och jag kände hur Js fasad började rasa. Rädsla speglades i hans ögon. Ds hand höjdes och utan att röra honom vred han Js huvud så att det lutade till höger. Halsen blottade ett gammalt ärr av ett ordentligt bimärke. Han log, J rörde inte en min.
"Innan du gör något är det bara en sak jag vill påpeka. Petar du på honom, sliter jag av fingret. Slår du honom, sliter jag av dig handen. Biter du honom, sliter jag av dig huvudet."
D2s röst var iskalla och hennes ögon brann av raseri.

~Det vackraste jag vet är att se dig le'