En skitbild på en skithäst *bajs-emoji*. Nej men var inte glad på honom igår, hade dödsångest. Han börjar hoppas och ha sig som han brukar när vi skrittar bort längs vägen, snor runt plötsligt känner jag bara hur hästen börjar försvinna. Han har antingen halkat eller bara hoppat för snett och bakbenen börjar glida ner i diket. Får panik, en av mina största rädslor sedan första stallet vi stod i är att Amigo ska bli rädd för något och kasta sig ner i ett djupt dikte och att vi båda ska dö, så jag fick världens dödsångest. Vi välte inte och ramlade ner såklart, han slängde sig upp men jag kände bara för att grina. Kändes som om jag lurat döden typ. Sedan taktade vi hela vägen hem och han var allmänt stressad (för inget??) och konstig resten av tiden. Slängde sig runt i boxen och höll på, han som alltid är så lugn och glad för att komma in till maten. Aja, sånna dagar har man ibland. Eller ofta, beroende på hur ofta man är villig att offra livet för en uteritt.