Fick massor av respons på mitt inlägg om att Amigo aldrig skulle bli ridskolehäst. Både positiva och negativa. Tänkte innan att "nej nu måste jag förklara mer så ingen missförstår" men sen orkade jag bara inte. Folk kommer vilja missförstå iallafall. Ridskolor verkar vara ett sådant känsligt ämne, för om jag kritiserar då är ju jag en bortskämd privatryttare med alla pengar i världen som tycker att man ska vara världsbäst direkt. Eller hur? För tycker jag att nybörjare rycker hästarna i munnen så får jag kommentarerna "att alla har vi varit nybörjare" och skriver jag att alla hästarna på ridskolan inte ser glada ut så får man "inte alla privathästar är glada heller". Sen att inlägget handlade om att MIN häst aldrig ska få hamna på ridskola det virder man ju gärna om till det ovan.
Men för att återgå till ämnet så har jag aldrig påstått att man inte får vara nybörjare. Är ju svårt att inte vara det. Självklart går ju kritiken till ridläraren som tycker att det är viktigare att barnen lär sig rida snett igenom eller galoppera innan de kan rida lätt än att lära dem ta fina tygeltag och hitta sin inre balans. Det ska vara så bråttom att lära sig allt att man inte gör det rätt från början. Och dessutom kan jag inte för mitt liv förstå varför man ska ha bett på knatte-lektionerna? Mildaste möjliga för att bespara hästens mun borde ju vara prioritering nummer ett när man vet att 90% av gruppen inte kan rida lätt utan att ta stöd i tyglarna? Sedan så påstår man ju tydligen att ingen kan rida på ridskolan när jag skrev att min häst aldrig skulle hamna där. "Vi får inte glömma bort de duktiga ryttarna nu" - jo fast mitt inlägg har inget med de duktiga ryttarna att göra. Tror till och med att jag skrev att det för mig skulle vara lika hemskt att ha någon hoppa upp och rida dressyr på honom?
Min erfarenhet av ridskolor skiljer sig ju såklart från alla andras. Min erfarenhet är hästar som tvingas att hoppa om och om igen för att de ska lära sig att inte stanna. Hästar som går lektion även om de är halta, en gång när jag var liten började hästen jag red blöda näsblod och ridläraren sa att "äh det är lugnt har brukar göra det" medan 10åriga Josäfin hoppade av och gick in i stallet. Shettisar på knatte-lektionerna med pessoa i munnen som gapar vid varje steg när det kommer ett nytt ryck pågrund av att tjejen håller balansen i tyglarna när hon rider lätt. Hästar som inte har minsta livsgnista och därför är "lat och seg" vilket ridläraren löser med att jaga hästen med en longerpiska, eventuellt sparka lite sand mot den. Hästar som är gamla och borde gå i pension men som hålls kvar på grund av att de är så snälla och lugna att ha med i nybörjargrupperna, men själklart måste han dra sitt strå till stacken och vara med på de andra lektionerna också. Vet såklart att alla ridskolor inte är såhär, men överlag finns så mycket respektlös hästhantering. Ursh och fy fan, vad jag är glad att jag är därifrån.
Amigo kommer aldrig hamna på ridskola och jag kommer aldrig hamna där igen. Det bästa med att ha egen är 1, att kunna säga min egna häst och 2, att kunna bestämma allt själv. Vet inte hur ofta jag får kommentarer på tjejer som vill testa på bettlöst men kan inte för att hon rider på ridskola. Där bestämmer ju ridlärarna allt även om de inte känner hästen bäst och det är jag så glad att slippa. Ingen kan tvinga Amigo att han ska gå dressyr, hoppa när han har en dålig dag eller att han ska ha ett pelham i käften när han är jobbig att rida ut på. Inga jävla genvägar (vilket ridskolor ofta är experter på då alla genvägar tjänar in pengar). Självklart behövs ridskolor, men det behövs också mer respekt för hästarna och utlärning av en bättre hästhållning. Blev glad när jag fick höra kommentarer av hästar som fick gå i små grupper och lösdrift när de inte gick lektioner. Det är bra härligt att bli motbevisad ibland.