Låt oss börja med när vi först började att prata om att skaffa häst. Eller det gjorde vi faktiskt inte ens, det var en kompis till mamma som fått tillbaka en häst som hon lånat ut och behövde sälja. Den hästen var Amber och hon var en maxad connemara. Hon har lite egna problem, bland annat att hon efter en skada är stel i ena varvet. Hon lånades ut till en ridskola där hon behandlades väldigt dåligt, bland annat så trodde dem inte på skadan hon hade utan att hon bara var stel och longerade henne på mini-volter i hennes dåliga varv för att "mjuka upp henne". Kort sagt så var hon inte sig själv när hon kom tillbaka. Så jag och mamma pratade med ägaren och åkte ut och provred, så himla snäll och go häst och stensäker på foten när vi red ut. Lilla Josäfin blev såklart helt kär och det slutade med att vi skulle låna hem henne. Vi gillade henne så mycket men vi kunde inte ha kvar henne eftersom att spåren efter ridskolan gick så djupt, hon kunde inte vistas på ridbanan utan att drabbas av panik. Efter att hon kastat av mig så att det skrek om det och dragit i panik mot stallet samt sedan gjort samma sak med mamma någon minut senare så var vi tvugna att lämna hem henne igen. Och sedan fick vi hem lilla Amigo direkt efter, så för oss löste det sig ju ändå. Så hemskt för en sådan fin häst. Jag vet tyvärr inte hur det gått för henne sedan.

 

Någonstans strax där före så hade jag och mamma en medryttarhäst - haflingern Billy! Kerstin (en vän till oss) hade förut en haflingeruppfödning (som ni gamla trogna läsare kanske kommer ihåg, brukade vara mycket där och fota). Jag kommer inte ihåg om det var när vi letade häst, efter eller föra Amber men skulle tippa på före. Mamma var den som red mest men även jag lite då och då när mamma följde med. Jag hade även en annan häst i stallet som jag tog hand om, Christina, som var ett år då tror jag. Oftast var det uteritter och red jag gick mamma ofta med tillsammans med Christina. Billy är gammal showhäst från Österrike och vi vart ganska paffa när han mitt under allt kunde visa upp spank skritt och liknande haha! Så himla fin häst, har hälsat på honom ofta tills nu när Kerstin sålt alla hästarna men han har det bra nu som barnens favorit i stallet han står i nu. 

 

Nu kommer vi till Champagne som alltid kommer vara en häst som etsat sig fast i mitt hjärta. Ännu en av Kerstins haflingers som jag följt sedan hon föddes. Klokare och mer lättlärd och gosig häst får man leta efter. Alltid svår att fota för att hon ska vara mitt i ansiktet på en och gosa. Älskade att busa med mig och hennes lillasyster Cappuchino (se bild ovan, Champagne längst bak) i hagen och vi kunde vara där ute i timmar. Precis sådär lättlärd och intresserad som jag vill ha en häst. Vill så gärna lära och göra rätt för sig. Jag var så fäst vid henne att vi faktiskt lånade hem henne en sommar för att se hur det skulle gå..

 

 

Sen har väl Peter inget med det andra att göra egentligen men kände att han behövde få vara med lite ändå. Peter var ridskolans gangster och hade så mycket attityd att man inte kunde låta bli att älska honom. Kastade av alla barnen, levde rövare i hagen, rymde från sin box om maten inte hamnade hos honom första och fick till och med gå i storavalack hagen för att han var så jobbig. Vilket slutade med att han sprang rakt in i största bästa häst han kunde hitta så att den stackaren blev så paff att den ramlade omkull - det var han som bestämde. Vid den tiden var jag helt och hållet insnöad på trickträning och drömmen var ju en liten shettis! Lätt att hålla på med och lättare att lära - drömmen! Dessutom hade hans charmiga personlighet fångat mig för länge sedan. Tjatade redigt på min mamma att vi behövde en shettis i våra liv men icke. När han sedan blev för mycket för ridskolan så såldes han, har för mig att han såldes till någon som ville köra honom men är inte helt säker. 

 

Och det var tidigare hästar i mitt liv! Ber om ursäkt för kassa bilder dock, de flesta är nersparade från min gamla bilddagbok och var inte direkt i stora format. Har inte så många andra hästar som jag fäst mig vid, utan de är dessa fyra plus Amigo. Sjukt ändå att vi lånade hem Amber och sedan första provridningen efter henne så kom vi hem med Amigo. Så lustigt livet kan vara ändå. Så synd på henne ändå, både hon och Champagne hade varit perfekta hästar för mig nu men var alldeles för ung, iallafall när vi tog hem Amber. Måste varit 11 år och det är ingen ålder man tar sig an en problemhäst som första häst. Hoppas ni gillade inlägget iallafall, fick frågan om att svara i video men tyckte det var lättare att dela in det såhär. Ska försöka göra en video om hur jag började rida och räkna upp lite hästar där med. Men här har vi topp fem iallafall, det dem alla har gemensamt är deras skinande egna personligheter.