Idag har vi haft Amigo i precis 10 år. Hur sjukt är inte det? Att vi stått ut med varandra i 10 år. Jag önskar verkligen jag hade alla klipp från början men dessa får duga. Så mycket vi upplevt och gjort tillsammans. Så mycket jobb, svett, tårar, glädje, adrenalin och äventyr. Från första gången vi hoppade och gick omkull på en 30 centimeter oxer, till att komma hem med rosett på vår första clear-round till att kunna hoppa banor utan träns. Från första gången jag galopperade utan träns som nu nästan känns som vardagsmat. Kommer aldrig ångra sista gången jag red dressyr och hoppade av med tårar i ögonen för att det aldrig någonsin gick bra. Dagen jag bestämde mig för att aldrig stoppa in ett bett i hans mun igen. Det har varit 10 år av en ordentlig berg och dalbana. Ibland känns det som att vi var ostoppbara och att inget var för svårt. Ibland känns det som att vi bara backar. Ibland känns det som att vi tänker som en person och ibland känns det som att vi bara motarbetar varandra. Men att titta tillbaka är det sjukt hur mycket glädje den här hästen har gett mig, hur många gånger han än skickat mig till akuten haha. Saknar tiden man faktiskt kunde ramla av utan att göra illa sig, värsta med en ponny som bara känns yngre med åren medan en själv bara blir äldre. Men här har vi en liten samlig på vad vi gjort under dessa tio år. Tre clearround starter, en start fälttävland, x antal klubbtävlingar. x antal färgglada outfits och oändligt med minnen. Tack för att du funnits vid min sida i tio år.