back where all the silence made my heart melt. where the sound of you was all I'd hear.

 
Idag har varit både en bra och en dålig dag. Startade med mys-dag i Uppsala med mamma och Poyo och avslutades med att man ramlade av hästen. För kanske hundrafemtionde gången känns det som. Blir så himla less, kan det aldrig gå bra för oss? Ber inte ens om medvind vill bara slippa all jävla motvind. Var iallafall jättetaggad på att få rida på stubbåkern igen men såklart har den blivit plöjd idag. Runt åkern fanns dock lite kvar så jag tänkte att "Ey, jag får väl rida där istället!". Allt gick väl bra tills vi var längst bort och Amigo började gnägga med de andra hästarna och jag kände redan då att han skulle börja krångla. Lät honom stå där ett tag och sedan vände vi hemmåt vilket också gick väldigt bra till min förvåning! Han var sitt lugna långsamma jag och skrittade på på halvlånga tyglar. Sedan får han sina vanliga spel och kastar sig rakt upp i luften, sticker i full fart framåt, bockar och svärnitar med en sväng och jag flyger som en vante upp och landar med bröstkorgen med värdens smäll på halsen och tappar luften innan jag landar på fötterna. Klarade mig skapligt med har ont i hela bröstkorgen och som ilar upp i axlarna och halsen. Så det var ju skit. Ska trösta mig med att äta glass och se på american horror story med Thea ikväll istället.

Kommentarer
Postat av: Jossan

Men åh, tycker att det kan få gå bra för er nu! <3

Svar:
Josäfin

2016-09-15 @ 23:35:38
URL: http://josefinas.horselife.nu/

Kommentera inlägget här:

Namn:
I'm awsome

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0