I måndags var jag tillbaka på jobbet igen efter en dunderhelg och efter 3 timmar jobb fick jag åter igen ett yrselanfall med nacksmärtor och jag satt på akuten i 9 timmar tillsammans med mamma - 2020 har ju levererat hela året än så länge!! Nej men börjar bli rätt så trött på detta skit nu men har iallafall fått lite hjälp nu. Inte från akuten dock, där var allt totalt katastrof. De tog prover och vi fick vänta och vänta och vänta. Proverna visade inget konstigt förutom att min sänka var lite för hög men det var tydligen inget de tyckte skulle kollas upp så vi fick åka hem. Träffade också en läkare som var mer eller mindre den mest oseriösa läkaren jag träffat. Jag blev alltså diagnostiserad med SPÄNNINGSHUVUDVÄRK?!?! Jag har alltså suttit ifrån 19-04 på akuten för att få höra att jag har huvudvärk? Med tips på vila och alvedon som behandling? Var verkligen ett skämt, har liksom så otroligt ont, mår illa varje gång jag rör mig och både ser konstigt och har i viss mån problem att röra mig stadigt. Blev också erbjuden att vara sjukskriven i 50% för att då kunde jag ju ta sovmorgon och sen chilla på jobbet - detta är ett citat!! Så ja, det var en katastrof, vi fick komma hem efter 04 och mamma körde drive in på mc donalds innan hon släppte av mig. Har aldrig uppskattat donken så mycket, var så hungrig att detta hamnade på top tio måldtider haha.

 

Nej men pratade med en annan läkare igår som dels sågade akuten-läkaren för att han inte kollat upp sänkan samt att han gjorde om sjukskrivningen från 50% till 100% i en vecka. Sedan har jag även fått starkare muskelavslappnande för nacken så att den får slappna av och vila lite. Så i veckan blir det vila, akupunktur och sjukgymnast så om inte detta löser skiten komma jag att flippa. Men hur som, för att inte vara helt negativ måste jag ge cred till båda sjuksköterskorna jag hade. Den enda var super på att ta blodprov (vilket är DET VÄRSTA jag vet och alla säger alltid att dom är så bra och aldrig missar men sticker alltid sönder mig ändå) och klarade ett hemskt stick samt tog extra så att jag slapp igen. Också enda gången jag inte känts som att armen blivit av med allt blod efteråt, även om den är blå som fan ändå. Den andra var alltid trevlig och kollade upp om vi behövde något! Så cred till dem och ris till min läkare som behandlade alla där som att de bara slösade hans tid (hörde när han pratade med folk på sidorna om oss, lika obrydd där). Men nu iallafall känner jag mig mycket bättre och tabletterna verkar ha effekt. Mindre ont men sjukt seg i huvudet så är väldigt tacksam att jag får vara hemma och låta kroppen vila en vecka. Nu ska jag kasta in en matlåda med pasta i micron och fortsätta kolla på The Outsider, vi hörs och ses!