The OA

I was pressed down like coal. I suffered. That’s what an angel is.
Dust pressed into a diamond by the weight of this world.
 
Okej, jag har sett en hel del nya serier iår. Kommer ett inlägg med några fler av dem men efter som att OA (tillsammans med santa clarita diet) är en av favoriterna så får den ett eget inlägg! The OA startar med att vi ser en flicka hoppa från en bro. Det visar sig att hon heter Prairie och varit försvunnen i flera år. Hennes föräldrar är överlyckliga över att ha hittat henne, men det är en stor chock som möter dem på sjukhuset. När hon försvann var hon blind och nu kan hon se. Väl hemma vill hon inte berätta vart hon har varit och är hennes föräldrar blir väldigt överbeskyddande och vill hålla henne borta från världen hon desperat försöker få kontakt med. Under en natt smyger hon ut för att möta upp ett outcast gäng i ett övergivet hus, först där berättar hon vad hon varit med om. Serien tar en spännande vändning och har intressanta karaktärer och historier. Håll ett öppet sinne för den blir rätt crazy (läs super crazy!! men hey, de bästa netflix-serierna är de som är fucked up) på sina ställen men ändå på en bra och nytänkade sätt. Skådespelarna gör ett superbra jobb och dialogerna är så välskriva (en favorit quote kan ni läsa ovan). Det jag fastnat för mest med serien är hur snygg den är. Den har så sjukt snygg scenografi och miljöerna är så vackra! Scenspråket är fint och just sättet de binder bild och historian Prairie berättar flyter verkligen ihop så fint. Vissa scener är liksom posesi i filmformat. Men gillar ni nytänkade drama / scifi serier med jävligt bra scenografi som snyggt flyter på med storyn - this is the show for you! Säsong två börjar lite udda mot säsong ett men den växer på sig och bygger verkligen på serien extra senare. Wow vad det spårar men wow vad bra det är. Älskar karaktärerna, älskar scenografin, älskar historian, älskar BBA & the boys och älskar hur den bara spårar på och blir helt sjuk - längtar efter säsong tre!

RSS 2.0