Jag lärde mig faktiskt rida på en envis, busig, halvgalen shettis som hette Casper.

Och det var ju ingen dans på rosor. Ponny skrället stod nog mer på endast bak eller frambenen än på alla fyra.

Hur många gånger han slängde av mig har jag tappat räkning på. En gång fastnade jag till och med i stigbygeln och då släpade ponnyfan hem mig! Haha

 

 

 

Senare började jag rida på Enköpings Ridskola (ERK)

och red där i x antal år innan det var dags att skaffa egen ponny!

 

Det kom väl mest av att mamma hade en kompis som skulle sälja sitt conemara sto Amber som vi lånade hem.

Hästen hade tidigare varit utlånad till en ridskola som behandlat henne dåligt, så särskilt snäll att rida var hon inte. I skogen gick det bra, men på banan slängde hon iväg både mig och mamma.

 

 

Hon var helt enkelt allderles (ALLDERLES) för svår för mig.

Men tur var väl det? Annars hade jag ju aldrig hittat min lilla tjocka fläckiga ponny!

 

Han var nästa häst vi kollade på, i ett försäljnings stall ute i Katrineholm(?)

En liten fläckig 4a årig ponny med mesig man och pannlugg.

Snäll som tusan dock, precis vad vi behövde så vi bestämde oss för att köpa honom!

 

På första ridlektionen gick vi upp på en bänk, gick över en pall och trampade sönder en stol

och på vår första hoppträning gick vi omkull. Ja, inte det bästa starten men vi klarade oss bra ändå!