När man plötsligt står med en ponny med diabetes.

 

Okej, kommer antagligen bli ett långt inlägg om allt som rör Amigo just nu men uppskattar om ni vill ta er tiden att läsa och hjälpa mig klura ut en del saker. Kvällen innan vi drog till New York fick vi svaren på EMS testet och Amigo var högt över gränsen för en EMS häst. Amigo har alltså en häst-typ av diabetes som gör att hans kropp har svårt att hantera socker, insulin och fett. Det finns medicin att ge men det bästa är bara att hålla dessa hästar nere i vikt och just nu (sedan fången) har han ju gått strikt diet där han får mat tre gånger om dagen med hälften hö och hälften halm. Han har sedan i lördags också börjt få kraft igen en gång om dagen eftersom att han blir så ledsen när Alyssa får en stor hink på kvällen. Ca en näve med "fång-kraft" och några torkade nypon. Vi har dessutom börjat sätta igång honom och han får röra sig mycket i alla gångarter från marken och vi har även börjat skritta igång honom uppsuttet. Så ser läget ut för oss just nu men det är inte helt problemfritt.

 

För det första så har vi två olyckliga hästar i stallet just nu. Amigo är det väl helt okej med men Alyssa är jätteledsen och stressad över att inte gå i samma hage som Amigo. Han står ju just nu i en fång-hage som vi byggde när han skulle börja få gå ut. Den är rätt så liten eftersom att han inte skulle röra sig mycket under en lång tid (vi fick ju sätta igång honom tidgare än tänk pga hans energi-utbrott och eftersom att han så snabbt blev fräsch igen / vi fick tag i fången tidigt). Tanken från början var ju att han skulle kunna gå ut med Alyssa i en hage vi byggde i deras vinterhage där gräset skulle klippas och han skulle gå kortare dagar men eftersom att han nu har EMS vet vi ju inte om han någonsin kommer kunna äta gräs igen. Alltså så grå han fortfarande i den lilla grushagen. Amigo är mest uttråkad med Alyssa är stressad och vägrar äta utomhus nu fastän hon ser honom. Tror båda saknar att inte gå tillsammans mer eller mindre men hagen Amigo går i nu är den enda som inte innehåller något gräs alls. Alternativen vi har nu är alltså att fortsätta ha dem som de är nu, eventuellt grusa en liten hage i Alyssas hage, eller att sätta på Amigo en munkorg så att han kan gå med Alyssa. Jag hatar att de inte kan gå tillsammans och jag hatar munkorgar, tycker att de är djurplågeri egentligen, men är så himla kluven just nu.

 

Vad är värst, att låta dem gå själva (hagarna ligger på varsin sida om ridbanan så de ser självklart varandra) eller att slänga på en munkorg? Detta får man såklart tycka vad man vill om men vet att många hästar med munkorg blir deprimerade (kan tänka mig att Amigo skulle kunna få den biverkningen, eventuellt bli frustrerad och får utbrott), förstört tänder, hämmar hästens sociala liv och i de flesta fall kan hästen inte gäspa. Dessutom finns ju alltid risken att hästen ska få av sig den och fullkomligt slänga i sig gräs - och vi känner ju alla Amigo. Mamma vill gärna testa munkorg och jag avskyr det, men jag vill såklart inte heller att han ska gå själv i en liten grushage. Att han går själv förstör ju också det sociala umgänget och kan leda till att hästen blir deprimerad, dessutom är det väl inget liv för en häst att gå själv på en liten yta när den är fullt frisk i kroppen? Vill jättegärna att ni skriver vad ni tycker eller vad ni hört / gör med era EMS hästar. Behöver all hjälp jag kan få just nu! Nu lutar vi åt att prova munkorgen medan vi är uppe och kan övervaka så att han inte får av sig den och om det funkar kan han få gå ute med den några dagar i veckan - för tändernas skull. Har ju hört om att vissa inte alls får problem med det men tyvärr så vet jag ju också att alla dessa också säger att deras bett aldrig skadat hästen och är helt ofarliga så vet inte hur mycket jag vågar tro på det just med min filosofi ursäkta min franska. Men just nu när är det såhär det ser ut tills vi kommer på en bättre lösning. Men ni som kanske har en EMS häst i närheten, snälla skriv och berätta hur de/ni gör! Skulle betyda så himla mycket för mig! Även om det skulle vara att eran häst aldrig fått problem med tänderna av munkorgen för jag känner att eran trovärdighet är mycket större än arga kommentarer på facebook som bara är ute efter att inte få en "djurplågare"-stämpel på sig när den ifrågasätts. 

 

som sagt, all information och tips på hur ni gör med era EMS hästar är super uppskattat!

 

Problem nummer två är nu när han ska sättas igång igen - jag kommer inte kunna skritta ut på honom själv. Ska jag vara helt ärlig så är jag rädd att han ska göra sina explosiva "flyger-i-luften" språng nu när han dels är som en ickande bomb och dels nu när han inte är lika tjock längre och alltså är mycket smidigare. Har aldrig riktigt varit rädd för att ramla av tidigare utan mer rädd att vi ska gå omkull eller att vi ska bli påkörda. Har vi varit fegare sedan jag ramlade av och slog knät sönder och samman. I söndags red jag ut med mamma, tidigare har vi bara skrittat på banan eller ner till vägen, och det gick bättre än förväntat på Amigos del. Jag blev dock jättestressad och var orolig vilket inte är till någon hjälp när han är så explosiv. Han var pigg och glad men även frustrerad för att han fick gå bakom Alyssa i långsamt tempo, när vi stannade för att invänta två traktorer med släp så kände jag även hur han började lätta i fram när han började studsa runt. Sa faktiskt till på skarpen då och ryckte rakt ner i repgrimman för att han ska börja resa sig när han inte får som han vill är inte ett beteende som jag vill ha fram hur frustrerad han är är och hur mycket jag än förstår varför. Hur som så var uteritten i stort sett lyckad då Amigo inte flög i luften en enda gång men jag kommer inte våga mig ut utan sällskap. Så för oss blir det banan när vi ska skritta, tyvärr, och ut i skogen om vi får med oss någon att rida med. Så just nu har vi en uttråkad ponny som inte får äta gräs och med extremt mycket öveskottsenergi men som inte kommer få komma ut i skogen så mycket som han skulle behöva - tja den sitsen hade man aldrig trott att man skulle hamna i för några år sedan när jag satt barbacka med långa tyglar utan en endaste rädsla medan han taktade hela vägen hem efter ett fartfyllt ridpass utan kontroll haha!

Jag kommer rida ut på honom <3 Vi får lära oss med tiden och jag tror snabbt vi känner vad som är det bästa för honom då han är duktig på att förmedla hur han mår:)

Bella fick också fång. Tre veckor sedan idag. Ser jag på henne vet jag inte om jag nu såhär från början skulle våga ha henne i vanliga hagen med munkorg. Tycker det är alldeles för enkelt för dem att få av sig den. Kanske senare, men inte nu.
Vi har ju turen att äga marken runt gården, så eftersom pappa harvat upp en åker här utanför får Bella ha sin fånghage där i jorden. Supertråkig hage, men hellre det än att hon ska bli dålig igen.

Jag har tänk att Bella får gå ut till sin hagkompis igen när det det blivit snö och is på marken så hon inte kommer åt nå gräs. Då hinner hon även återhämta sig lite mer. Kanske ett alternativ för Amigo med?

Usch vad tråkigt! Själv har jag ingen som helst aning om varken munkorg eller ems hästar så har inget att komma med :/

Jag har ingen erfarenhet av detta, så är inte till någon hjälp tyvärr :/ men jag tror på att ni löser något bra tillslut!

Sv, jaa jag är så taggad och det ska bli så kul :D

alltså <3 kämpa på!

Hoppas allt blir bra ! :)

Så tråkigt att Amigo fått denna ponnysjukdom. Har två hästar, en welshponny med fångkänningar och diabetesrisk och en islänning som haft fång och risk för diabetes. De går tillsammans med en unghäst med stort energibehov. Hur har vi löst det?

Hagen de går i är stor, mycket kuperad och består nästan bara av skogsmark, glest gräsbevuxen. I början av sommaren när islänningen var akut sjuk fick han ha munkorg nattetid när gräset är sötare, men aldrig dygnet runt. Mycket motion ger själva hagen och sedan blev det mycket skrittande vid hand och under ryttare när den akuta värken gått ner.

Nu är han tunn och får extra lusernklipp och vi utfodrar med hösilage som innehåller mindre socker än torrhö. Men det är ingen boll i hagen, så klart, utan fördelas ut över den mycket stora hagen många gånger per dag. Sedan i augusti har han aldrig green guard eftersom betet nu är nästan obefintligt. Grenar och bark är däremot bra att äta så green guarden gör bara skada.

Gamlingen behöver mycket motion och hon får gå minst ett pass om dagen både kondition och styrka och får blodsockerreglerande kanel i sin pyttelilla giva lusernklipp. Islänningen motioneras också varje dag, mycket styrketräning behöver han nu.

Unghästen får stå ensam en stund varje dag och äta Krafft 125 och stora givor lusernmix med extra olja + en extragiva medan de äldre hästarna är ute på långtur.

På så sätt får de vara tillsammans mesta delen av dygnet och de gamla slipper green guard. Vår och sommar kan dock inte green guarden undvikas. Fri tillgång till hö är absolut bannlyst.

Så här ser hagen ut när den är som mest grön: http://barockbloggen.blogspot.se/2015/06/perfekt-sommarhage.html

Åh fy vad sugigt :( har tyvärr noll erfarenhet :(((

Min ena shettis fick fång för några år sedan och är en typisk EMS-häst, så tydligt så veterinären tyckte det var bortkastat att ens testa henne för det. Hon reagerade på gräs så fort snön smälte undan och hade fångkänning till och från trots att hon gick på 5 hektar magert bete, med munkorg och jag cyklade intervaller med henne dagligen för att få ner blodsockret. Sommaren innan hon vaccinerades gick hon på JÄTTEkraftigt bete tillsammans med mina storhästar och alla var helt förundrade över att hon inte fick fång eller blev smällfet. När jag började läsa till djurhomeopat så pratade vi just om sånt här, för det blir vanligare och vanligare även på hästar som inte är i riskzonen. Det min lärare berättade var att detta ofta uppkommer efter vaccination och jag började fundera och insåg att Nasse blivit sjuk efter att ha blivit grundvaccinerad. Men det var inget jag kopplat ihop eftersom det gått 2-3 månader och dom flesta tror inte att "biverkningar"/vaccinskador kan komma så sent. Jag slutade vaccinera alla mina hästar då och Nasse har utan problem kunnat gå på bete i år. Hon fick en liten fångkänning när hon gick på väldigt kraftigt bete utan motion, annars är hon precis som innan hon började vaccineras. Kan rekommendera djurhomeopat Theresia Henriksson både för att hjälpa Amigo att bli frisk och för hennes vaccinföredrag. Hoppas han blir bra snart! :)

Jag har haft munkorg på min ponny och jag tycker som du att det i princip är djurplågeri. Jag hade den på halva dagen under nästan hela förra sommarbetet och i början av betet i år. Så att hon inte åt så mycket hela dygnet runt, och det funkade. Hon fick inga problem med tänderna även fast munkorgen är väldigt sönderskrapad på insidan från hennes tuggande. Hon använder dock inte munkorgen som de ska, utan hon äter på sidan istället för direkt undertill(Har en munkorg från greengurad i gamla modellen). Det jag vill säga är att jag kände mig som en riktig skit som satte munkorgen på min häst, men jag ville hellre att hon skulle gå med andra hästar i en stor hage än ensam utan munkorg i en liten rasthage. Jag tror det kan vara värt att prova att sätta munkorg på amigo och släppa ut honom med Alyssa, han kanske blir så glad av att få vara med Alyssa att hon inte blir lika irriterad av munkorgen. Första gången jag satte munkorg på min häst så stog hon ensam i en lite gräshage och då var hennes enda tanke inställd på att få av sig munkorgen men när hon gick i en stor hage med 8 andra hästar året efter så såg hon inte ens irriterad ut när jag att satte på den, hon försökte inte ens gå iväg när jag kom för att sätta på grimman med korgen. Så jag tror att hon helt enkelt föredrar sällskap framför bekvämlighet. Att tillägga kanske är att min ponny har inte haft fång och verkar inte vara superkänslig men skulle nog få det om hon gick på vanligt bete utan någon typ av begränsning(munkorg eller kanske hagbyte hälften av dagen). Jag hoppas du kommer fram till ett beslut som känns bra för både dig och Amigo :) (jättelång kommentar, hehe, men jag hoppas den hjälpte lite i alla fall ;) )