just running from the demons in your mind; then I took yours and made 'em mine


I'm eleven minutes away and I have missed you all day

 
Wow denna vecka har det verkligen inte här mycket. Jag har tränat, sovit, kollat på mina serier som startat upp igen och fått ryggen fixad hos min kiropraktor. Men igår var vi iväg med Amigo på återbesök! Fortfarande ohalt i båda varven och ultraljudet på senan ser ut att fortfarande läka lite även fast vi alla antagit att den nått "slutstadiet" i hur bra den kommer bli. Så vi ska fortfarande ta det lugnt därav men nu är det dags att faktiskt smygstarta igång honom! Ska faktiskt bli så mysigt, har börjat sakna att ut och rida lite nu till och med. Så ett bar besök på ulltuna helt enkelt. Sen charmar han ju alla där och sköter sig exemplariskt också hehe. Men idag startar vi dagen med att tvätta, käka mackor, dricka te (seriöst överkonsumerar te nu när hösten kommit) och bara chillar innan jag ska dra till jobbet. Fortfarande lite ömt i ryggen och segt i huvudet efter min behandling igår men ska nog rulla på ändå. Blir lugnt ikväll och jobb igen imorgon sen. Vi hörs och ses !

you look at me with eyes so dark I don't know how you even see


I am not afraid anymore standing in the eye of the storm

- mamma & amigo ifrån förra veckan -

when you go down all your darkest roads; I would have followed all the way to the graveyard

 

and you don't have to say I'm crazy, 'cause I know nothing's changed, honey

en av bilderna mamma fotade på oss igår!! @pernillaamigo

we turn in our apologies for peace of mind

 
Bjuder på lite ponny-uppdatering här i bloggen också! Nog för att det varit mycket samma lika innan jag drog på semester men nu har vi faktiskt gått lite framåt! För er som inte är stammisar här så blev ju Amigo skadad ordentligt i vintras när han troligen sprungit / busat i hagen. Han har en senskada på förstärkningsbandet, så inte det absolut värsta tänkbara men senskador i allmänhet är ju verkligen inte att leka med. Han har ju då fått gå i sjukhage och på promenader som trappats upp i tid. När jag var borta åkte mamma in till veterinären igen (så typiskt att hon var sjuk veckan innan när jag var hemma så att vi fick boka om men han är ju så okomplicerad att ha att göra med och Carina var ju snäll och följde med!) så fick vi dock goda nyheter för en gång skull. Inte för att de varit dåliga innan men mest samma diagnos som innan, liksom "det läker så fortsätt som ni gör". Men nu får han dels gå ute med de andra hästarna i stallet och dessutom så kan lättare ryttare få börja skritta igång några gånger i veckan! Så härligt, mest för honom som får både ut och ridas men framförallt gå med kompisarna. Så både Iffy som ridit honom några gånger i veckan innan är uppe ibland (Amigo är nog överlycklig att hans orädda barbacka kompis är tillbaka) och dessutom har vi en till tjej som är där så ofta hon vill också kan nu när mamma är borta haha. Så det ser ljust ut helt enkelt och förhoppningsvis kan vi också få börja skritta i slutet av sommaren nu. Vi hade en setback när han gick ut i hagen och kom in med världens sår på bogen, så mamma kastade in hästen i transporten och pappa fick möta henne där efter jobbet i kostym och allt. Han fick sy och sen skulle de plåstras och tvättas men nu ser jag det knappt. Så sådär ligger läget till nu. Jag är som ni antagligen märkt inte där så ofta at the moment, utan det är mamma eller Ebba som är där mest. Mycket för att jag dippat så mycket men också för att det bara blivit så tror jag. Nu när mamma är borta så ska jag ju vara där istället men Ebba är där och skrittar honom många av dagarna så är bara där ibland ändå. Men lite mer ponny-uppdatering får ni nu iallafall, ska också kanske försöka få upp någon med kameran också - evigheter sen!! Skulle säga att han snart glömmer hur det är att vara blogg-ponny men han ligger stadigt på mamma instagram story (@pernillaamigo) så haha. Men har ni några frågor så är det bara att slänga in en kommentar!

b-b-b-bang we girls we're dynamite


i don’t think you’re a waste of space.


we fall apart as it gets dark; I'm in your arms in Central Park.

- mamma tog dessa på oss förra veckan; sol, stranger things, stalljacka och en fluffig ponny -

always on the edge of greatness but seem to take a fall

 
 

I'm taking no advice, tonight I'm shooting on sight; I got no time for a belly full of lies


feels better with the lights off, nobody can tell who we really are.

- ifrån senaste mark-passet på banan -

didn't have a dime but I always had a vision


didn't know how but I always had a feeling; I was gonna be that one in a million


Tidigare inlägg
RSS 2.0