these mountains that you are carrying, you were only supposed to climb

 
Ändå fräsch en var i lördags?? Glömt hur det känns att känna sig fräsch fan. Men detta är var slutet på denna vecka innehållit. Måndagen var helt okej och föräldrarna kom över med sushi på kvällen. Tisdag till onsdagkväll var rätt skit bara men sedan har veckan bara rullat på. Lunchande och ponnymys / fotografering på torsdagen innan jag hamnade på Ronjas balkong med lite vin. På fredagen blev det spelkväll, sushi och drinkar och lördagens spenderades i solen så långt det gick och sedan hamnade vi ett gäng på lite olika ställen på stan. Blev även lunch på stationen (har tydligen blivit stammis där ja) och herregud - ni måste pova chévre burgaren! Jävligt fint och senare blev det plocktallrik på terassen också. Ingen vila idag heller då jag och några av tjejerna käkade frukost på Melrose Café. Strosade runt på stan en stund efter och sedan har jag bara chillat hemma. Serier och ostbågar får avrunda veckan. Nästa vecka börjar jag jobba 25% på onsdag, blandade känslor men hoppas att det bara ska rulla på sedan. Får hålla tummarna helt enkelt, men så länge försöker jag leva i nuet och fokusera på saker som får mig att må bra. Som denna helg exempelvis, ännu en riktigt guldhelg mitt bland all annan skit ♥

“women were meant to fly and not to live in someone else’s sky.”

- gjorde dessa inför 8 mars; några av alla underbara ladies runt om mig som inspirerar -

solglasögon och en cigarett, och så nagellack super arrogant

 
Bilder ifrån en finare fredag med dessa pärlor. Blev lunch med syrran, häng i stallet innan vi hamnade på Stationens uteservering för "fika" - dvs några glas vin och sedan mat innan vi tog det vidare till Williams innan jag åkte hem. Balsam för själen. Annars har det varit några bättre dagar på senaste. Har fått i "uppdrag" att hitta på saker på dagarna så har varit i stallet, lunchat, träffat vänner, fotat och varit på bio bland annat. Lite låg på lördagskvällen med Sara kom förbi och så kollade vi på film istället. Så för tillfället så känns det bättre, men är fortfarande hemma. Får ju fortfarande dippar av tomhet, känner mig stressad i perioder över saker jag inte borde stressa över och det tar emot att lämna huset på kvällarna (guld till vänner som plockat upp / lämnat av mig utanför när vi setts ♥). Men vi kämpar på, ska träffa en läkare igen imorgon. Går ju upp och ner som sagt men helgen har varit riktigt fin och solen skiner - livet känns iallafall lite lättare.

när solen skiner och kameran är framme.

- blev nerdragen i en crossgrop mitt ute i skogen i söndags för att fota Wille när han tränade, så bjuder på lite nya bilder här också -

“Higher, Further, Faster, baby”

posters + bilder ifrån när jag sara & thea käkade innan captain marvel!
 
Har hunnit med två biobesök på senaste tiden men inte riktigt pallat skriva här som ni vet. Men nu !! Ett bra tag efter så kommer det. Bättre sent än aldrig? Vi börjar med Captain Marvel som jag, Sara & Thea såg i IMAX på mos. Jag har ju hypat denna så mycket och den var inte en besvikelse - DAMN VILKEN JÄVLA FILM!! Scenografin, storyn, soundtracket och casten är allt till perfektion. Detta är lätt en av mina favorit origin story (tillsammans med black panther och iron man) och Brie Larsen gjorde rollen så jäkla bra! Den är rolig, den får en att bry sig om karaktärerna och dessutom tycker jag att de gjorde ett väldigt bra jobb med "the bad guy" - dvs det är inte någon som bara hejdlöst vill förstöra jorden utan anledning. Hatar verkligen när skurken inte har någon motivation till att vara skurk. I denna var det en liten twist (som man kan klura ut innan om man har koll, älskar det!!) och kändes rimligt. Älskar Carols karaktär och hur de utforskar hennes krafter - om möjligt ännu mer taggad på End Game nu!! Så seriöst - se denna film på bio!! Så snygg film och de gör verkligen sin första stand alone film med en kvinna i huvudrollen till perfektion. Inget hyper sexualiserande, ingen framtvingad romans och Carol tar verkligen ingen skit. Så jävla bra film helt enkelt. SPOILERS FRAMÖVER - för måste bara prata om sista fight-scenen också!! Alltså när Y-R försöker få henne att slåss utan hennes krafter för att "bevisa" att hon är bättre än honom och hon ba NOPE! Är ju ett antiklimax men samtidigt en av de starkaste scenerna i hela filmen. Ba NEJ du behöver inte bevisa något för din abuser. WOW marvel!! Guldstjärna! (och tack för ej framtvingad romans, alltså TACK).
 
Sedan var vi iväg och såg The Prodigy förra helgen. Jag och Thea var biosugna och kunde inte se US än så blev en annan thriller. Denna handlar om underbarnet Miles som snart börjar bete sig märkligt. Han pratar andra språk i sömnen, är aggresiv mot klasskamrater och har minnesluckor. Hans mamma tänker göra allt för att rädda honom. Tycker att filmen var oväntat bra faktiskt! Hade bara sett mini-trailers i reklam och hade inte mer information om filmen innan vi såg den. Gillade att det var en ny take på "hemsökta barn" - uppskattat med nytänkade ideér inom skräckgenren. Alla skådespelarna gjorde sina roller jättebra, det var en spännande story och slutet var verkligen inte lika spårat som jag antog att det skulle vara. HATAR skräckisar som spårar ut helt i slutet, detta kändes ändå rimligt. Inte jätteläskig utan mer thriller-liknande med snygga jumpscares. Inte bara ljudhöjning till något som plötsligt händer utan faktiskt snygga jumpscares. Så är ni som oss - dvs kan absolut inte se skräckisar hemma i soffan för att vi pratar sönder som - så tycker jag verkligen att ni ska ge denna en chans! En av de bättre skäckisarna vi sett på ett tag höll vi alla med om, så tips för er som gillar läskiga / spännande filmer!

you won’t always wake up in the mornings with such a heavy heart.

 
Hallå på er. Livet är fortfarande helt upp och ner och jag har haft några riktigt ruttna dagar på senaste tiden. Har varit nere/ledsen/mått skit och bara velat ligga i sängen och ignorera allt (och alla, sorry). Så livet har varit ännu mindre på topp vilket suger eftersom att det innan söndag kändes som det gick åt det bättre hållet. Men finns inte så mycket att göra. Käkar dåligt, sover dåligt, mår dåligt. Har dock varit i stallet om dagarna och det är ju bra mycket mysigare nu när solen börjat titta fram. Men idag har det varit lite lättare iallafall. Varit i stallet på eftermiddagen, Amigo var mysig, solen värmde, gick på thaiboxningen och köpte med sushi påvägen hem. Så hoppas att det håller i sig men får ta en dag i taget helt enkelt. Men överlag så är livet i en dipp just nu, därav att jag inte orkar uppdatera här så mycket. Allt jag brukar få energi av att göra känns bara jobbigt. Men vi hörs och vi ses, ta hand om er ♥

may flowers grow in the saddest parts of you.

 
Har ju samlat på min lite bilder under dessa två veckor, även fast det känns som jag levt i en bubbla på max några dagar. Sjukt ändå, tycker att tiden går långsamt samtidigt som den där onsdagen känns som i förrgår. Första bilderna på Amigo är dock ifrån den onsdagens morgon, det däremot känns som månader sedan. Tid är rätt konstigt nu för tiden helt enkelt. Men hur som så har vi bilder på turer till stallet för att pussa på hästen, mamma som kommer med smörgåstårta och råsaft (♥) och systrarna Thorin som säger "vi tar med lite sushi" och kom med en jäkla megatallrik. Långa bad med pepsi (johan får mig att fortsätta känna mig som en hobby-alkis genom att skriva att han blir glad när han ser att jag bytt ut vinet mot pepsi), massor av fina blommor jag fått av folk (♥♥), faster som kom förbi med semla på fettisdagen och massor av hundmys. Har varit på ikea och köpt lite nya plastblommor, ätit middag och sett massor av modern family avsnitt med mamma och ätit lunch hemma hos syster. Det är ca det vettiga jag gjort under dessa två veckor, annars har jag mest legat i sängen, ätit nudlar (om ens något) och sett på serier och film. Sovit hur mycket som helst men aldrig bra, tagit mer långa bad (har nästan flyttat in badkaret) och det är typ det. Däremot har jag börjat på thai-boxning och det hjälper väldigt mycket! Men det är ungefär vart jag är just nu. Går upp och ner fortfarande men det är ändå okej för tillfället. 

men vi har iallafall mello & tapas

 
Livet är fortfarande inte på topp, men dessa tjejer är det. Lördagen bjöd på tapas, mello och tjejkväll delux. Vi spenderade kvällen i soffan med bubbel och drinkar, fixade så gott tapas-bord, Elin hade bakat citron & marängpaj och vi skålade tillsammans med mello-finalen på tv. John var enda värdiga vinnaren, så bra!! Även om vi också hejade på Lina och saknade Martins låt skiten brinna. Men riktigt jäkla fin kväll med bästa tjejerna, plus att drinkarna inte var dåliga. Så rymde vardagen ett tag helt enkelt, välbehövligt tjejsnack och mellomys. Är fortfarande en enda röra av känslor i kroppen och ett mående som går upp och ner. Tanken var att jag skulle börja jobba idag men blev inte så. Har haft en tung ångest som följt med ifrån fredagkväll då jag började tänka på att gå tillbaka till jobbet och är fortsatt sjukskriven. Kroppen och huvudet behöver landa och vila lite till helt enkelt. Vi hörs när vi hörs ♥

not everything happens for a reason. sometimes life just sucks.

 
Hallå allihopa. Det var ett tag sedan. Vet inte om jag någonsin varit borta bara sådär i över en vecka? Det har hänt grejer iallafall och allt har varit skit och jag har inte orkat gjort mer än att ta långa bad och kolla rewatches på Buffy. Förra onsdagen blev jag och min kollega Ellinore utsatta för rånförsök efter jobbet när vi stängde butiken av tre maskerade killar med kniv. De satt gömda bakom Ellinores bil och hoppade fram när vi var halvvägs fram på parkeringen och tvingade oss gå tillbaka in i butiken. Vi är okej och som tur var hade chefen koll då vi hade ny dörr och han såg allt på övervakningskameran. Telefonen ringde och jag sa till dem att chefen nog hade koll och att det var därför telefonen ringde en halvtimma efter stägning, då blev de rädda och drog därifrån medan vi stängde in oss på kontoret tills polisen kom. Vi var såklart skakade av allt och efter några timmar med polis på plats fick vi åka hem. La mig i badet med ett stort glas vin och fick inte mycket sömn eller ro den natten. Torsdagen passerar som i en dimma och på fredagen anlände jag tillbaka till jobbet. Inget obehag av platsen men med stress i kroppen som inte försvunnit sedan onsdagen. Var en lång och otroligt krävande dag, mestadel på grund av alla okänsliga människor i butiken. Jag fattar att folk vill fråga och är nyfikna men jag undrar mest om de inte har någon skam i kroppen. "Hörde om rånet, hoppas det inte var du" - Ja men det var det och jag mår skit och jag vill jobba ifred, tack. "Hoppas det är okej med dig, var det obehagligt?" - Nej det var skitkul!! Vi ska ses igen o helgen och dricka margaritas, vad tror du? "Fan vilket grej med rånet, vet ni om de har tagit dem än?" - Nej jag är kassörska och inte polis och det blir 10 kronor. Allt blev bara för mycket och bara att se folk i kön som jag kände igen gav mig otrolig stress och ångest för att de skulle börja fråga och jag skulle köra på min metod att inte svara. Fattar att iallafall några procent bara vill visa att de bryr sig men helt ärligt så försöker jag fortsätta med mitt liv och vill inte ha de uppdraget varje minut. Jag är här för att jobba, undrar ni saker kan ni läsa tidningen och låta mig vara ifred. När dagen äntligen var slut käkade jag hemma hos föräldrarna innan jag åkte hem och väl hemma på min gata brast det när jag inte hittade någonstans att ställa bilen. Har bara velat vara hemma ifred hela dagen och väl hemma kommer jag fortfarande inte hem. Blev inget jobb på lördagen och efter samtal och möten med psykolog så slutade det med att jag blev sjukskriven den här veckan. Blir otroligt stressad av att bara tänka på jobb och att träffa människor vilket får mig att må mer skit eftersom att jag normalt älskar att träffa människor. Vill kunna vara på jobbet för att sprida positiv energi och vara trevlig, inte bli utfrågad och påmind om min ångest av respektlösa människor jag inte ens kan namnet på. Så har mest gått runt här hemma med konstant stress i kroppen och ett hjärta som rusar varje gång någon ska hit eller grannens ringklocka låter. Att få klartecken att vara hemma denna vecka har dock hjälpt mycket. Känner att jag kan slappna av mer när jag vet att ingen kommer ringa varje dag och fråga hur jag mår och om jag tror att jag kan jobbba. Det är så mycket känslor i kroppen just nu, jag sover dåligt och har inte känt mig hungrig på flera dagar. Men nu tror jag att jag börjar känna mig som människa igen. Går upp och ner men börjar kännas mer stabilt nu. Försöker vara uppe och göra saker, lunchar med familj osv. Ikväll blir det Captain Marvel på bio med Sara & Thea. Så det går framåt, bara inte i den takten som jag vill. Får lyssna på kroppen nu och ta det en dag i taget helt enkelt. Men nu vet ni varför jag varit borta och hur jag mår för tillfället. Rätt skit men det blir lättare att andas för varje dag som går. Ta hand om er. ♥

RSS 2.0