När jag skrev att Amigo aldrig varit ridskolehäst och aldrig skulle bli fick jag frågan om varför. Varför ska Amigo aldrig få bli ridskolehäst? Jag har många anledningar till det uttalandet, dels är det för att han är en väldigt speciell häst. Som yngre fick jag ofta kommentaren att han var "som en ridskolehäst" alltså lugn, lat, snäll och med ingen egna vilja eller idéer. Nu däremot när han fått tillbaka gnistan och bara växer när han får vara med och bestämma så vet jag att den bara kommer att slockna om han hamnar på en ridskola. Det skulle förstöra allt jag byggt upp under alla dessa år på nolltid. Dessutom eftersom att han är så "snäll" skulle han säkerligen också hamna på nybörjarlektionerna - såklart. Vet egentligen inte vad som skulle vara värst egentligen, se nybörjare slita i munnen och skumpa runt eller försöka se någon tinga honom gå dressyr. Ursh, bara tanken får mig att må illa.

 

Och där har vi egentligen anledning nummer ett; Jag tycker att ridskolor lär ut otroligt taskig hästhållning. Självklart behöver det inte vara alla med överlag tycker jag att det är mycket slit i munnen, spark med benen och slå med spöt såfort hästen antingen inte går frammåt, inte går på tygeln eller inte vill hoppa ett hinder. Ridlärare som inte har tid med alla elever ordentligt och därför låter alla nybörjare bara skumpa runt och hålla balansen i tyglarna för att de inte får lära sig hålla balansen själva. Hästar och ponnyer med trötta ögon som inte har någon egen vilja alls, och om dom har det åker det på ett skarpare bett och en hårt inspänd snodd. För ärligt, kan nån verkligen säga att alla ridskolehästar de träffat på verkligen ser ut att älska sina liv?

 

Och därför ska Amigo aldrig få bli ridskolehäst. Jag skulle aldrig kunna ge honom ett sådant liv. Det är min åsikt och den kommer jag stå för hur många som än tycker sig påstå att deras favorithäst på ridskolan älskar att gå runt runt i samma manege dag ut och dag in. Och även och jag tycker om att hänga på Säva så får alla apaiska hästar mig alltid att känna mig lite dåligt. Ni är dock självklart välkomna att tycka annat, men att lämna min vän på ett ställe där han kommer bli tvingad att gå dressyrpass, tvingad att hoppa och helt enkelt tvingad till att göra allt och aldrig ens ges någon valmöjlighet finns inte på min karta. 

Rullade hem från stallet igår runt halv 10! Det hör inte till vanligheterna sålänge det inte är sommar, sol och ledigt haha. Var verkligen sjukt opepp då jag var trött och hade ont i ryggen, hade planer att bara gå ut och gå en sväng. Men som tur var fick jag med mig Andrea upp så vi skrittade ut en sväng och snackade massa skit hela vägen! Så mysigt. Bäddade ner mig med hundarna och lite popcorn och såg på ett avsnitt av the returned innan jag somnade. Så nu sitter jag på jobbet, ikväll ska jag hämta föräldrarna från flyget (nu är friden slut) och imorgon är det Valborg vilket ska firas hela dagen. Dessutom fyller Poyo 18 år så hon ska hinna firas innan vi drar oss in mot stan för champagne frukost hos Jackie. Riktigt mys-dag ska det bli, hoppas att vädret håller i sig bara. Blir väl omöjligt värre än förra när vi fastnade i världens snöstorn mitt i natten haha!