- Alla antar alltid att Amigo är ett sto?? Och nej det är inte bara för att allt han äger är rosa haha. Även när vi skaffade honom (och mamma sa att hans bästa färg var brunt och beige...) så sa folk alltid att "hon verkar så snäll" eller att "hon är så söt!". Man ba NEJ HAAAN ÄR SÖT. Har hört att han har feminit ansikte och ögon, håller ni med?? Får ofta kommentarer på bloggen om det också men antar att det kan ha med att han ofta är klädd från topp till tå i rosa eller lila haha..

 

- Alla antar också att Amigo är en "snäll skogmulle-ponny". Nja, inte riktigt. Kanske förr men nu är han fan satan återfödd att rida ut på. Förr kunde jag alltid lulla runt utan sadel med bara en repgrimma (om ens jag hade en grimma på..), men det mest för att vi visste vart vi hade varandra. Det stoppade inte honom från att takta och bocka, däremot var jag också helt orädd, hade bra balans och Amigo visste att han fick takta så mycket han ville bara han inte gjorde något annat. Han brukade älska sena barbacka-turer i skogen så ibland är han den perfekta skogsmullen, men oftast (alltså tre av fyra årstider om året) är han allt annat än en snäll och lugn ponny - tvärt om! Var beredd på luftsprång, kastningar ner i diket och en ponny som tycker att galopp på en isig asfaltsväg låter som en bra idé. Suck.

 

- Alla antar att Amigo är lat och seg. Nog för att han ibland kan verka riktigt "lat" men jag skulle nog använda ordet uttråkad. Är han inte på humör måste man motivera honom eller hitta på något annat. Jag arbetar mycket med energier och har lärt mig att trava och skritta är det tråkigaste som finns innan man är igång. Att ha hinder på banan är motiverande och ännu mer motiverande är att låta honom hoppa ett eller två små språng om de står framme. En glad Amigo är allt annat än lat eller seg. Ser dock på filmer att han ser väldigt tung och långsam ut men känslan är något helt annat! Alex som ofta är med och fotar fick hoppa upp och trava av efter ett bra hopp-pass och ba "shit vad pigg han är! han såg inte alls såhär pigg ut!". Alltså, att rida Amigo är mycket känsla och energier, det ser oftast inte mycket ut för välden men det är ju känslan som räknas! Ni kan ju nu tänka er hur det känns när han faktiskt ger allt och galopperar på snabbt på riktigt?? hehe.